Mot alla odds är vi framme i Santa Marta!

Nu skriver vi från vårt lägenhetshotell som ligger precis vid strandkanten i samhället Rodadero lite utanför Santa Marta. Även här byggs det skolor åt indianbyar och eftersom gänget från Ankarstiftelsen är här just nu passade vi på att joina dem. Eftersom det nästan aldrig regnar här har de verkligen knappa tillgångar till rent vatten, till skillnad från Amazonas. Vid den skola de just nu bygger finns en liten bäck och Börje vill att vi ska bygga ett tvåstegssystem för att rena vattnet. Vi ska se över om det är rimligt och återkommer med en uppdatering.

Att vi över huvud taget lyckades ta oss till Santa Marta var dock ett under. Det sista vi gjorde i söndags kväll var nämligen att ta en liten nattajuice på vårt frukostställe och eftersom middagen åts fem timmar tidigare lockade även något mer matigt. Stängning var nära och det var skralt i hyllorna, bröden var slut och Karin fick därför mod att prova en av deras kakor. Snäll som hon är delade hon med sig till Jennifer som glatt tog emot några bitar, men det skulle hon snart ångra. Nästan precis samtidigt vaknade vi huttrande i den 30-gradiga värmen med oroliga magar. Febern var uppe i 39-40°C och alla krafter var helt utpumpade på morgonen. Vi insåg då att den där kakan hade legat framme i 15 glada timmar för bakterierna att växa sig stora och elaka.

Trots detta var Jennifer stark nog att lyckas ta sig till ett möte på Pachu Vela-skolan för att gå igenom en checklista för systemets skötsel och de av kommunen lovade vattenanalyserna. Resten av dagen var egentligen fullsmockad med "sista-att-göra-grejer", men vi fick stryka allt. Det var knappt att vi orkade packa ihop väskorna i tid. 

I lördags tog vi med oss Ivan ut på stan och testade på nattlivet. Det var mycket bättre än vi hade förväntat oss, själva klubben vi gick till var riktigt häftig för att existera i den så i övrigt enkla staden Leticia. Det mest härliga här i Sydamerika är att på nattklubbarna dansar alla i par och DJn byter dansstil om vartannat och alla verkar kunna alla danser. Det var så häftigt att få se dansgolven riktigt gunga. Dock fick vi ta in på hotell den natten för insläppta i kyrkan efter klockan 22, det skulle vi inte bli. 

Som om inte det var nog visat att de inte gillade vår tur på stan tillsammans med de andra ungdomarna i vår ålder fick vi ytterligare en smäll på näsan igår när vi låg helt utslagna. De dåliga magarna, febern och det häftiga regnet som höll på under måndagsmorgonen var nämligen, enligt pastorsfrun, vårt straff för att vi varit olydiga. Vi fick därför absolut ingen hjälp att få ordnat oss för avresa, utan fick kämpa minut för minut med pauser på sängarna eller badrummen.

Nu börjar vi i alla fall må lite bättre. Frekvensen på toabesöken har minskat, intagen av mat har ökat och vi känner oss mycket piggare. Vi håller nu tummarna för att vi ska kunna följa med på en fisketur på det karibiska havet imorgon!

 Söndagen var fullsmockad av laborationer. Totalt testade vi vattnet från 11 olika källor.

Utsikten från hotellet.

Hotellet från stranden. Vi bor i trappstegsdelen till höger, näst längst upp, med ett gäng mestadels från Växjö. Våra vänner från Leticia har en lägenhet näst längst upp i höghuset. 

 Vi orkade med en liten tur ner på stranden. Där gjorde Max och Adam en riktigt stilig sköldpadda.

Grabbarma kunde relaxa också, tills en kall våg svepte in under dem.

Här snålar de inte på tillbehöven. Det är en nachotallrik, vi hittade dem där under nånstans..

Vi försöker oss på att äta riktig mat. Det gick helt okej, Karin fick i sig en slice och Jennifer två! Och sen hade vi ju trevligt sällskap och det hjälpte allt! :)