Nu är jag, Karin, hemkommen från byn San Juan de Suco där första etappen av en skola har byggts. Metoden är fantastisk, på cirka sju timmars hårt arbetande uppdelat i två dagar var alla väggar klara. För denna raska takt krävs förstås lite förarbete. När vi anländer till bygget har redan bottenplattan samt alla plaketas och H-formarde stolpar gjutits av lokalbefolkningen. Plaketasarna är själva legobitarna i bygget, de är platta och rektangulära och staplas mellan H-stolparna på en höjd om 10 st med murbruk emellan. Där fönster och dörrar ska in lämnas hål. Sedan får bruket brinna ett par dagar innan de tunga takstolarna lyfts på plats, plåttaket spikas fast och väggarna målas. Omkring fyra dagar senare står en färdig skola. En otroligt effektiv metod som har lett till att Ankarstiftelsen nu har nått upp till närmre 100 byggda skolor.
Övernattningen skedde på hotellet med alla djur. Den här gången var de lite mer närgångna, vilket verkligen uppskattades. Jag valde att sova ute i hängmatta med myggnät för att maxa upplevelsen, vilket gav resultat då jag vaknade av fyra små apor som hoppade i hängmattan. Ingen trillade ner, men en nafsade i min tå och då var det slut på nattsömnen. Frukosten skulle intas på grannhotellet och mannen som skulle båta oss dit hade precis fångat en kajman i strandkanten. Supercoolt tyckte jag, trots att den inte var så stor.
I morse var det invigning av den första skola som byggdes under vår period. Pengarna till denna hade samlats ihop av ett gäng om åtta personer från Långviksmon, strax utanför Örnsköldsvik. Invigningen var full av glädje. Det sjöngs svensk nationalsång, något som blev så starkt här nere i Amazonas att jag fick rysningar, det delades ut presenter till flitiga barn som hjälpt till med bygget och bjöds på tårta och läsk. Stämningen var med andra ord på topp! Men sen blev det bråttom för strax gick planet för omnämnt gäng tillbaks till Sverige. Så nu känns det nästan som att vi är ensamma här igen.
De pengar som blev över från Långviksmons insamling gick till ännu en hamburgerfest, fast denna gång ute på ön Fantasia. Återigen mycket glada deltagare som mumsade i sig sina hamburgare så fort att jag knappt han få bilder på dem. Väl ute på Fantasia passade vi på att hämta ett vattenprov på det sandvattensystem de kör på enbart flodvattnet från hamnen. Detta har vi under kvällen testat och återkommer med info om resultaten i ett inlägg längre fram. Vi håller tummarna för att vattnet är okej, det skulle vara banbrytande bra för invånarna här längs Amazonfloden.
 |
| Nyss anlända till byggplatsen. |
 |
| Muraren Karin jobbade så svetten rann mer än någonsin förr. Gött va det! |
 |
| Resultatet av byggdag 1 |
 |
| Under byggdag 2 passade man även på att göra klart alla takstolar. |
 |
| Synligt resultat av byggdag 2. Visst skymtar vi en skola?! |
 |
| På hotellet passade vännen Max från Västerås på att skaffa sig nya bästisar och var synbart nöjd med sina fynd. |
 |
| Karin förundras över papegojan. Så vacker fågel tycker hon. |
 |
| Tjena. Jag är snäll, jag lovar! |
 |
| Och så den där blomman till mammorna... :) |
 |
| Sengångarna var ett förvånansvärt sött och underligt djur. |
 |
| Tillbaka i Leticia hade kyrkan startat upp en tillfällig tandläkarklinik med läkarteamet som är här i Ankarstiftelsens räkning. Under dagen togs 32 barn emot för akuta smärtor och många onda fick tänder dras. |
 |
| Skolinvigning. På bilden syns samtliga Långsviksmonare samt pastor Carlos. |
 |
| Börje håller tal. |
 |
| Vi fjäskade till oss en liten posebild med skolans motiv.. |
 |
| .. och den här tjejen var så naturligt bedårande söt att hon fastande på bild automatiskt. |
 |
| Barn på hamburgerfest sjunger tillsammans med Adriana i väntan på självaste hamburgarna. |
 |
| Nöjda ungar |
 |
| Labbet är framplockat och vi är otroligt nyfikna på det renade flodvattnets kvalitet. |
Vilken fin blogg! Vad kul att få se fina bilder också. Lycka till tjejer och krama om Max från mej :) hälsningar mamma Annika
SvaraRadera