Idag finns det så mycket att berätta om att vi knappt vet vart vi ska börja! Vi får tillsammans med Ankarstiftelsen verkligen vara med om större saker än vi väntade oss. För att ta sakerna i rätt ordning börjar vi med att berätta om vad som händer med barnhemmet som vi skrev om häromdagen.
Två dagar efter det första besöket bestämde Börje att han ville åka och titta på den nya tomten och det befintliga barnhemmet. Vi fick då reda på att det bor 24 barn på hemmet permanent, medan 60 barn deltar i dess verksamhet antingen för- eller eftermiddag. Andra halvan av dagen är de utspridda på fem olika skolor i Leticia. Att flytta verksamheten till utkanten, dit det varken finns en riktig gata eller kollektivtrafik, skulle troligtvis innebära att färre barn skulle ta sig till barnhemmet och få del av den nyttiga hjälpen de får på barnhemmet i form av vuxna förebilder, närhet till andra barn och studiehjälp. Allt detta gav Börje väldigt dåliga känslor i magen, varför han började fundera på andra lösningar.
Under besöket berättade Lucy att tomten för fyra år sedan fick en ny ägare från USA. Hans planer hade varit att riva alla befintliga byggnader och istället bygga en kyrka till sin församling, idag bestående av omkring 10 medlemmar i Leticia. Lucy hade sedan hon nåddes av detta besked bett och bett för att alla barn inte skulle behöva flytta till den avlägsna tomt de fått som substitut. Han hade aldrig besökt Leticia, heller inte visat mycket förståelse för stackarnas Lucy och hennes barnhem. Tillslut verkade han dock nästan ha känt av hennes oro, för dagen innan hade han anlänt till Leticia just för söka upp Lucy, be henne om förlåtelse och berätta att han skulle gottgöra sitt misstag så gott det gick.
Av detta blev vi otroligt tagna. Den nya ägaren skulle dessutom bara vara i Leticia i tre dagar och Lucy skulle dagen efter till en operation i Bogota, så skulle någonting kunna hända, så skulle det vara just denna dag. Vi tittade oss omkring på den befintliga tomten och såg en plats som gjord för att bygga kyrkan på, men ändå kunna behålla barnhemsverksamheten. Allting kändes som upplagt för denna lösning och det var obegripligt att denna idé inte slagit någon annan tidigare.
Turligt nog jobbar Caroline, en svensk tjej som är med på resan, som arkitekt och hon tog på sig uppgiften att på ett par timmar rita en första skiss på hur den nya kyrkan skulle kunna se ut. Lucy hade ordnat ett möte för den nya ägaren, Börje och Ingrid kl 16.00 samma dag och skissen visades upp och idéen köptes rakt av. Han var så otroligt tacksam och lättad och skulle visa den för sin kyrkas styrelse så fort han kom tillbaka till USA! Han kunde inte begripa varför han inte kommit på denna briljanta lösning själv. Just nu väntar vi på vidare information om hur förslaget togs emot av styrelsen och vi hoppas och håller tummarna hårt för ett positivt besked!
Även på skolan Pachu Vela går jobbet jättebra. Rektorn där är lätt att samarbeta med och bemöter alla våra förslag med ett leende :) Vi har tänkt mycket fram och tillbaka på vilken typ av vattenrening vi ska använda på skolan och har nu kommit fram till att använda det som kallas tre-stegsystemet. Det är ett mer avancerat system där aluminiumsulfat tillsätts för bättre flockulering och rening. Anledningen till att vi väljer det här systemet är att det alltid visat tillfredsställande testresultat. Systemet byggs i samarbete med vattenavdelningen på kommunen och det är därför extra viktigt att visa att Ankarstiftelsen har kunskap att bygga effektiva och väl fungerande vattenreningsanläggningar. Tanken är att kommunen fortsättningsvis kommer stå för underhåll av de system som Ankarstiftelsen bygger. På fredag kommer en ny brunn borras på området, en som ligger längre ifrån avloppsutloppet. Jovino som jobbar för Ankarstiftelsen kommer rita upp systemet efter våra instruktioner och om allt går enligt planen kommer systemet vara klart i god tid innan vi åker hem!
Igår var vi på flodtur för att färdigställa en del saker som vi inte hunnit med tidigare. Det drogs nya ledningar och snickrades sandsil i Progresso, lämnades rör till regnfångare i Puerto Triunfo, inspekterades skola i La Milagrosa och bars sand i Zaragosa. Arbetet gick bra men det var tråkigt väder och lite segt med långa båtturer.
Idag ska vi göra lite vattenlaborationer och efter det blir det några timmar i solen! Någon som är avundsjuk?
Så här ser barnhemmet ut från utsidan.
Det befintliga huset som skulle ha rivits om inte Börje kommit på en bättre lösning.
Här är den del av tomten där den nya kyrkan skulle kunna byggas. Det går att öppna upp muren så att barnhemmet och kyrkan får separata ingångar.
Planeringsmöte med rektorn på Pachu Vela, Jennifer försöker förklara hur systemet ska se ut.
En enkel ritning över reningssystemet.
Såhär ser vattnet som skolan använder sig av just nu ut, inte så konstigt att de är sjuka!
Mycket järn i vattnet här.
Lennart påväg upp för att ta en titt på taket där systemet ska byggas.
Här står vi och kikar ner i en av tankarna som används för att samla vatten till skolans toaletter..
Utsikten från skoltaket, området heter Esperanza och är mycket fattigt.
Här snickras sandsilen ihop under ledning av Jovino.
Lennart i "rördragaraction".
Ingrid och vattenmästaren i Progresso silar sanden till systemet. Inte helt lätt att hålla samma takt.
Nyanlände Adam fick ingen mjukstart på sin resa, bar 25 st 40 kg sandsäckar fram och tillbaka ett antal gånger. Tur att han kom annars hade vi varit sängliggande i ryggsmärtor idag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar