Problem med SD-kortet...

Idag har vi fotograferat flitigt och hade tankt lagga upp massa bilder, men vi har haft problem med datorerna pa stans internetcafeer. Inser att vi maste kopa ett USB-minne! Sa ni far vanta lite till..

Imorgon ska vi dessutom forhoppningsvis aka pa batutflykt till Brasilien sa da kommer det bli annu massa mera bilder :P

For ovrigt har vi idag gatt over gransen till Brasilien, spanat in Leticias slumkvarter och ett lyxhotell. Manga intryck med andra ord!

Nu ska vi hem och ta oss igenom vart lilla traningsschema och efter det vantar dusch och film.

och GOTT NYTT AR fran oss, som troligtvis fortfarande ar pa utflykt nar tolvslaget infaller hos er.

¡Feliz año nuevo!

Bienvenidos en Leticia!

Nu ar vi antligen framme i leticia! Har ar det precis lika bra som jag minns det! Varmt, klibbigt, massa mopeder, flugor, konstig mat men folk ar trevliga! INGEN pratar ett ord engelska och vi pratar typ 100 ord spanska, hogt raknat, sa lite sprakproblem kan man nog saga att vi har. Teckensprak och Nordstedts fickordbok star hogt i kurs nu. Men vi ska nog lara oss spanskan snabbt iaf :)

Nar vi kom fram till flygsplatsen igar va det ingen dar som motte oss, som tur va hittade vi en bra taxichaffis som hittade till kyrkan vi bor i. Jag kande som tur va igen mig direkt. Vi var vantade nar vi kom dit iaf, vi fick ett eget rum med baddade sangar. LYX! Som tur var finns det en svensk tjej i Leticia som kommer finnas tillhands som tolk om det krisar. Hon ska aven folja med oss till laskfabriken sa vi kan fraga om vi far anvanda deras labb.

Den 2 januari kommer vi att aka upp till byn vi ska jobba i, fram tills dess ska vi se oss omkring i Leticia samt forberada turen till byn. Den 6 kommer pastor Carlos tillbaka fran Bogota och da kommer vi att fa wifi dar vi bor. Nagot som inte fanns for sex ar sedan!

Nu ar det dags att ga och kopa lite vatten och ta en tur till hamnen!
Pa aterseende!

God moron från Bogota!

Idag har vi haft en skön sovmorgon i Bogota. Resan igår gick på det hela taget bra. Vi kom fram i tid och alla väskor är med!

Natten har vi spenderat på ungdomshemmet YWAM JUCUM, helt perfekt! Damen som driver hemmet mötte oss på flygplatsen och är hur hjälpsam som helst. Klockan elva är det dags att åka tillbaka till flygplatsen och hoppa på planet mot Amazonas. Som jag har längtat efter den här dagen, ända sen jag åkte därifrån för sex år sedan. Ska bli mycket spännande att se vad Karin tycker, jag är övertygad om att hon inte blir besviken!

När vi kommer fram ska vi ta oss en liten rundtur i staden och uträtta lite ärenden. På listan står: Colombianskt telefonkort, besök på läskfabriken, kolla in stora båthamnen och hitta nån god mat. Nationalrätten helstekt fisk med pommes och ris låter inte helt fel!

Håll nu tummarna att den sista etappen går bra!
Hörs i Amazonas:)

Ingen ro på 14 timmar... Men nu är vi iaf i Cali!

Dagen inleddes i lugn och ro på ett brunschställe mitt i Madrid och en liten promenad till Plaza del Sol där med den gigantiska ståljulgranen ni såg i förra inlägget. Sen satte vi oss god tid på tunnelbanan mot flygplatsen..

Väl där tänkte vi att det kanske ändå var bättre att fråga om det specialbagage vi hade beställt för utrustningen. Det är något vi fick ångra djupt.. Tjejen i disken blev väldigt allvarlig och började prata om Cargo, tillkalla män från kontoret och vi fick vänta i över en halvtimma utan att ändå få någon klarhet. Tillslut bad hon oss checka in klädväskan och när vi kom fram fick vi veta att vår incheckning är över! Som om inte hjärtana bultade nog. Boardingen hade tydligen inletts och det var 22 min till gaten. Icke-så-stresståliga-Karin blev alldeles röd i ansiktet och som vi sprang som tokar för att hinna fram. Törstiga och svettiga kom vi fram till gaten där planet hade delays. Berodde det på vår väska som vi slängde med trots att vi inte fick?! Oklart eftersom vi i skrivande stund sitter på flygplatsen i Cali..

När vi satt oss på planet hoppade vi kunna hitta lite lugn, men icke då! Vi hamnade precis bakom raden med föräldrar med barn i ettårsåldern som under samtliga 10 timmar konstant avlöste varandra med barnaskrikskör. Ofrivilligt satt vi fast i ett dagis och konstaterde att vi nog hade världens sämsta föräldrar framför oss som försökte hålla ungarna vakna hela vägen med tutande leksaker och kast upp mot stark taklampa trots att de uppenbarligen var dödströtta och bara behövde sova..

Nåväl nu är det snart dags att boarda nästa plan som tar oss till Bogota. Hörs från där!

"Tapas" i Madrid!

Hola, cómo estás?

Efter en helt smärtfri resa helt utan strul sitter vi nu och har det riktigt gött i Madrid. Dagen har bjudit på mycket fin arkitektur och riktigt konstig tapas! Tapas i våra svenska huvuden är av det slag som man får på Manana i Göteborg. Måste medge att det inte var det som dök upp på tallriken när vi beställde det idag. Istället fanns där två sorters helfriterad bläckfisk, beniga fiskbitar, stekt fett i flötig sås, någon form av kanin och lite biff. Kanska att besvikelsen syntes i våra ansikten för vi fick inget varm avsked när vi gick, de där spanjackerna är ett stolt folk vad det verkar. Sangrian var i alla fall utmärkt och upplevelsen kommer nog vara rolig när man får lite perspektiv på det. 

Förutom tapasen har vi inte blivit besvikna på Madrid, det är en vacker stad med 1000 mysiga gränder. Karins kamera har gått varm! Som ni kommer se verkar annandagen ha en annan innebörd för spanjorerna än för oss, överallt på gatorna har vi sett de mest underliga huvudbonader. Mest udda är kattluvan vi såg på en kvinna i övre medelåldern som höll på att äta upp sin karl på torget, tätt efter henne följer en dam i flugsvampmössa och på en ärofylld tredjeplats är gänget i färgglada peruker. För illustration se bilderna.

Av den här dagen återstår nu inte så mycket, får bli en kvällspromenad på stan med en liten Mojito. Lite serranoskinka och lite ost kommer också slinka ned. Sen blir det en lång natts sömn för att orka med den 13,5h långa flighten till Bogota imorgon.

Hemos escuchado de nuevo en Colombia!

Ånn dö träjn to Chöpenhamn!// dö värmlänning

Nu sitter vi äntligen på tåget på väg till Colombia! Det här blir en lång resa... Men väskorna är packade till bredden och allt är med förutom Jennifers kudde. Det bådar rätt gott so far i alla fall...

Efter en tuff vecka med förberedelser inför resan, två respektive tre tentor (som vi förmodligen klarat!!) och allt julstök har vi äntligen kunnat släppa alla spänningar bakom oss och istället avnjuta varsitt glas rött på tåget mot Kastrup. Och det glaset satt precis där det skulle!

Nu blir det en första natt på Hilton och det är kanske den enda lyx vi kommer få på den här resan. Vi ska passa på att proppa magarna fulla med lyxig hotellfrukost innan planet lyfter mot Madrid kl 9 imorgon. Där ska vi äta tapas och dricka sangria i ett dygn innan den långa flighten över till Colombia.

La reunión en Madrid!

Bakterier

Idag har vi äntligen hittat en bra metod för att testa koliforma bakterier i vattnet. Det har varit ett litet orosmoment eftersom vår institution på Chalmers inte jobbar med den typen av vattenanalyser.

Efter lite klurande och besök på avdelningen systembiologi, där vi träffade en mycket hjälpsam och trevlig man, fann vi en passande metod. Vi ska använda oss av agaplattor med näringsämnen som bakterierna kan växa på. Plattorna kommer vi köpa från Sahlgrenska för 10kr/st. All annan utrustning fick vi från systembiologi, ännu en gång är skolan mycket givmild!

Imorgon kommer vi bege oss till Sahlgrenska för att köpa plattorna. Sedan återstår bara packningen och vi är redo!! Vi tillåter oss att känna oss riktigt stolta med våra insatser så här långt!

Sist men inte minst, stort tack till Christer Larsson och Mona Pålsson som hjälp oss med labbutrustning! Utan er hade vi inte haft en chans:)

Dags att beskriva vårt projekt...

Vi kom på att vi inte har berättat så mycket om sjäva projektet här i bloggen och inser att det kanske finns lite nyfikenhet hos er läsare. Många frågar oss vad det är vår resa går ut på, så här följer en sammanfattad beskrivning.

Bakgrund
I Amazonasområdet i Colombia är rent vatten en bristvara trots att det finns obegränsat med vatten i området. Under regnperioder är problemen förhållandevis små, då regnvattnet är tillräckligt rent att dricka. Det svåra är att få tillräckligt med rent vatten under torrperioderna. Då hämtas vatten direkt ur de smutsiga floderna eller ur utgrävda gropar och på grund av dålig kunskap är groparna byggda som helt öppna system. Djur och barn kan bada i dem, vilket leder till att avföring och andra föroreningar hamnar i det vatten som byborna sedan använder som dricksvatten och till matlagning.

Genomförande
Projektet kommer att genomföras under åtta veckor i staden Leticia i Colombia tillsammans med Ankarstiftelsen, som redan är etablerade i staden. De har flera år arbetat med olika biståndsprojekt i och runt Leticia där de fått ett bra samarbete med olika aktörer i staden. För 6 år sedan var Jennifer nere och byggde en skola tillsammans med Ankarstiftelsen och det var genom denna upplevelse vårt projekt utvecklades. (www.ankarstiftelsen.se)

En del av projektet kommer att vara en jämförelse mellan tre olika system och kommer att ta hänsyn till uppmätt vattenkvalitet, ekonomisk hållbarhet, miljöpåverkan, aktiviteter i omgivningen så som jord- eller skogsbruk, genomförbarhet av byggmetoden, användbarhet av systemet och andra sociala aspekter.

Hittills har Ankarstiftelsen arbetat med två olika vattenreningssystem beroende på hur tillgången till grundvatten ser ut i byn. Finns det bra grundvatten borras en enkel brunn ner till källan och vattnet pumpas upp med en handpump. Finns ingen grundvattenkälla, byggs istället ett centralt reningssystem renar ytvatten från floden och systemet påminner om reningen i svenska vattenverk, men i betydligt mindre skala. Dessa system försörjer hela byn på rent vatten. Dock har man upptäckt att byborna har problem att sköta systemen på rätt sätt, vilket leder till att ingen i byn längre kan få rent vatten.

Därför har ett nytt reningssystem, SandWater, utvecklats som bygger helt på naturlig sedimentation och sandrening av ytvatten, men som är mycket mindre och billigare. Tanken är att varje hushåll ska få sitt eget system, huvudsakligen för att inte alla ska drabbas ifall ett system slutar fundera. I dessa små byar är det kvinnorna som sköter hushållen och därför kommer den andra delen av projektet gå ut på att lyckas få just dem att förstå vikten av rent vatten ur ett hälsoperspektiv. Förhoppningen är att de ska bli motiverade till att lära sig konstruktionen av systemen samt reningsmekanismerna, så att de vill uppföra dem själva och vi bara finns tillhands som handledare. De ska sedan kunna lära kunskapen om systemen vidare till sina grannbyar så att det enda bidrag som krävs från Sverige är att system kommer levererade till byarna, så att ett beroende av människor från västvärlden inte skapas för uppförandet av systemen. Vi kommer bo tillsammans med dem i byn i 2-3 veckor och hoppas kunna undervisa dem, samt uppföra omkring 40 system under den tiden.

Om du fortfarande läser hoppas vi att detta inlägg inte har tråkat ut dig, utan att du också tycker att det känns som ett spännande och viktigt projekt.

Bilderna nedan visar de tre olika system som ska jämföras i följande ordning från toppen: Brunn, Centralt reningssystem och SandWater (samtliga bilder hämtade från ankarstiftelsen.se)

Farligt gods?!

I torsdags hade vi, som sagt, labbgenomgång. Kändes som att många frågetecken försvann och nu känner vi oss nästan som "vattentestarexperter"!

När vi analyserar vattenkvalitet kommer vi använda oss av flera olika metoder och apparater. En Hach kommer användas för att testa järn, nitrit, nitrat, ammonium och koppar. Konduktivitet, pH och syre kommer mätas med en Multiliner och alkalinitet genom titrering med saltsyra.

Igår försökte vi få kontakt med flygbolagen för att ta reda på vilka regler som gäller när man ska frakta alla de här kemikalierna med flyg. Något som visade sig vara svårare än väntat! Flygbolagen hänvisade oss till transportstyrelsen där alla regler, även internationella, finns angivna. När vi äntligen kom fram där sa de att vi skulle kontakta flygbolaget istället! Nu började vi dock bli lite småirriterade och sa därför ifrån vänligt men BESTÄMT att nu fick det räcka med runtskickande! Tjejen i luren frågade då hur hon skulle kunna veta vad som var tillåtet att ta med och inte. Hmm, vad svarar man på det? Du är anställd på luftfartsandelningen kanske!
Tillslut bestämde hon sig för att jag skulle kopplas till avdelningen för farligt gods.. Hej terrorist? Har nu ringt till det telefonnr ca 20 ggr utan svar. Kort sagt, får återkomma när vi vet mer!

Nu är det för övrigt mindre än 20 dagar till avresa!
Tack o hej:)

Frusna fötter men varma i hövvena

Nu sitter vi på tåget mellan Sundsvall och Stockholm. Såklart har vi den stora turen och pricka in vinterns första stora snöstorm, så det kommer bli en spännande resa hem till Göteborg..

Den här kursen har varit väldigt givande för oss tekniknördar, med många många timmar med öronen på spets. Vi har pratat om bistånd, historien bakom rasism, genus, etik, hälso- och säkerhetsrisker och så har vi träffat en väldigt fin kvinna, Annika, som har mycket erfarenheter av Colombia. Eftersom vi hade väldigt många frågor och hon väldigt många svar och andra spännande berättelser blev det att vi satt från middag fram tills vi var tvungna att sluta för nattsömnens skull. Hon gav oss en mycket bättre förståelse om colombianeras syn på livet och landets historia. Nu känner jag, som till skillnad från Jennifer aldrig varit där innan, mig lite tryggare inför vår ankomst om tre (3!!!) veckor.

Det börjar bli pirrigt värre det här. Det är en liten strid mellan att vilja vara kvar hemma hos alla kära och en stor längtan efter att bara få resa iväg!

Here sneezed duck - snöänglarnas Sida

Efter 8,5 timma på tåg och buss kom vi äntligen fram dit där anden nös. Det verkar vara ett väldigt mysigt samhälle. Vi ska försöka få tid att se det i dagsljus imorgon också, trots vårt fullspäckade schema.

Efter lite buffé i Sidas huvudbyggnad fick vi träffa våra kurskamrater för presentation av oss själva och våra olika projekt. Kursledaren heter Alex och var en sympatisk och rolig man, så våra 13 timmars skoldagar ska nog orkas med. Det ska bli roligt med lite mjuka värden som kontrast till alla de tal vi annars tragglar oss igenom på dagarna!

När vi sen gick till huset där vi ska bo trick Jennifer ÄNTLIGEN göra sin efterlängtade snöängel! Och vilket fint resultat det blev! Tror jag själv blev lite sugen på att testa imorgon jag med...

Nej nu är det dags att sova! Vi ska upp klockan 7 imorgon så vi inte missar julkalendern. Vi får ju inte missa vad det är för något mystiskt som luktar från andra våningen på slottet.. Nattinatti

On the road!

Nu sitter vi på tåget mot Härnösand och MFS-kurs! Lyckan är total för värmlänningen som längtat efter snö, utanför fönstret ligger minst två decimeter. Och antagligen väntar första chansen att göra en snöängel på oss i norr!

I Härnösand ska vi få tre dagars utbildning om hur man ska uppträda på bästa sätt när man jobbar i utvecklingsländer. Spännande och något vi kommer ha stor nytta av under vår resa. Vi kommer förhoppningsvis även träffa många andra, som ska genomföra liknande projekt, som vi kan utbyta tankar med!

Tiden på tåget spenderas mestadels med näsorna i böcker om vattnets kemi men även lite samhällsplanering slinker emellan! Kanske att det är dags för lite lunch snart med:)

På torsdag väntar vårt första möte med labbutrustningen. Labbassistenten Mona ska ha en grundlig genomgång av hur man använder sig av Hach och Multiliner. På fredag ska vi träffa vår handledare Ann-Margret. Tanken är att vi då ska visa att vi förstått alla detaljer om vattnets egenskaper och fylla i eventuella luckor.

Vi ser fram emot lärorika dagar i norr, uppdateringar kommer snart såklart!