AmazonWater: Pa forsta besok till var by!

I måndags satt vi, precis som de flesta av er, och inväntade tolvslaget. Men när ert tolvslag inträffade satt vi som bäst med en kopp kaffe i eftermiddagssolskenet. Därefter gjorde vi i iordning oss för första gången på Colombians mark och gick till hotellet mitt i staden. Där beställde vi oxfilé kvällen till ära och den kom som ett torn med två rejäla skivor inlindade i bacon och serverades med champinjonsås, ris, pommes och ett par öl och senare en drink. Lyxigt tyckte vi som nog inte hade så höga förväntningar på kvällen. Men när maten var slut var det fortfarande ett tag kvar till tolvslaget. Vi tog oss vidare till en pub där vi garanterade oss om att det faktiskt skulle hända något när klockan slog tolv och spelade MIG på telefonen tills det var dags. Vid tolvslaget smällde det lite här och där, men ingenting verkade vara kraftfullt nog att ta sig upp på himmelen (till Karins stora besvikelse som hittat en fyrverkerifunktion på kameran). Jahapp tänkte vi och gick hemåt. Men där restaurangerna tog slut och privatbostäderna tog vid eldade folk lite överallt och spelade jättehög musik. Vad tusan var detta för något? Det visade sig att det var de konstiga uppstoppade dockorna som folk hade haft sittandes på stolar utanför sina dörrar som nu låg på gatan och brann. Efter lite grubblande fick Jennifer tanken att man kanske eldade upp allt dåligt från året som gått och det bekräftades av kvinnan vi bor med när vi kom hem ”Amazon tradition”. Vi var nöjda och kröp till sängs!

På nyårsdagen ägnade vi oss åt förberedelser för vårt första möte med invånarna i den by vi ska bygga vattenreningssystem i. Vi översatte massa frågor för ”inventering” av kvinnornas kunskap av flodvatten kontra regnvatten och gjorde en pedagogisk bild över vad deras flodvatten innehåller. Sedan fick vi tillslut löst några utskrifter av alltsammans på ett internetcafé.

Så igår var det dags för första resan till byn 12 Octubre. Vår ”guide” Pilar kom och hämtade oss för gemensam promenad till hamnen. Där träffade vi Alonso, mannen som varit båtguide sist Jennifer var här och han mindes henne för de sett en elektisk ål tillsammans den gången! Tillsammans åkte vi i en liten båt för sex personer mot byn och var framme 3 timmar senare. Där mötte Anna-Maria oss, kvinnan som Börje hade berättat för oss var svensk, kunde allt om reningssystemet och som vi känt mycket trygghet för med tanke på var dåliga spanska. Hon pratade dock inte ett enda ord av varken spanska eller engelska men var väldigt rar. Vi gick upp till pastorns hus där vi fick vänta på att byns allra viktigaste folk skulle ansluta till mötet. Pilar presenterade oss och sen blev det diskussion om vilka som skulle få vattenreningssystemen. Den la vi oss inte i utan satt snällt och väntade medan ungefär en miljon små minimyggor bet oss alldeles rödprickiga på benen. Efter att vi var klara med våra tre intervjuer gick vi till skolan i byn för där fanns det ett vattenreningssystem, ”The Plant”, som Ankarstiftelsen varit och byggt tidigare. Kul tyckte vi, sen var det dags att åka hem. Och det dröjde inte mer än några minuter innan himmelen fullkomligt öppnade sig med ett riktigt ordentligt regnskogsregn och vi blev helt genomblöta. Som tur var kom solen efter ca 45 min i det piskande ösregnet och tills vi var hemma hade vi fått upp värmen igen!

På måndag morgon (7 januari) ska vi åka ut till byn och stanna där tills allt är färdigbyggt. Deras beräkningar är att varje system tar två dagar att bygga, vilket betyder 10 dagar ute i byn utan någon kontakt mer er kära där hemma, eller dusch och andra bekvämligheter vi är vana vid heller för den delen. Vi hoppas dock på att vårt rationella svenska tänkande ska kunna snabba på processen en aning, trots att de såklart fortfarande ska

få lära sig att bygga allting själva!