AmazonWater: En nyfunnen vän

Nu är vi tillbaks till det vanliga livet i Leticia igen. Vi har fått tillgång till ytterligare ett nätverk i kyrkan, så nu når vi internet från ett bra bord där vi kan sitta och arbeta. Det är mest det vi ägnar dagarna åt nu. Vi sammanställer det vi fick med oss från byn och har börjat skriva på vissa av delarna i rapporten. Än så länge känns det väldigt bra, vi får strukturen på rapporten mer och mer klar för oss för var dag som går.

Förutom detta har vi även börjat bli uppbjudna på middag med pastorns familj nästan varje dag. Det är trevligt med lite sällskap och spännande att prova deras maträtter. Det är gott och våra magar mår fint! J Dessutom pratar deras äldsta son engelska, så det blir lite trevligare eftersom vi kan kommunicera mera. Tyvärr åker han tillbaks till Bogota den 23 januari, där han läser maskinteknik på deras internationella universitet.

I förrgår flyttade tre nya killar in i kyrkan för två nätter. Den ena av dem var pastorns morbror och de andra två studenter som skulle vidare till Iquitos i Peru för att studera marinbiologi. De verkade tycka det var väldigt roligt att vi var så dåliga på spanska och låg och fnissade på sitt rum. De var även duktiga på att kissa på kanten, ett som det verkar återkommande tema för colombianska killar.

Ingrid som vi nämnde i förra inlägget ringde till oss och berättade bland annat att hon brukar samarbeta med en man som heter Juvino. Vi kontaktade honom direkt och fick till ett möte senare samma dag. Han var så himla snäll och trevligt och pratade engelska! Det var en sån lättnad att kunna diskutera lite mer att vi satt där i två timmar innan han skulle på gudstjänst. Förutom att arbeta med vatten åt Ankarstiftelsen ett par gånger i månaden är han konstnär och gör många fina tavlor på djungelnaturen. Idag promenerade vi till honom och beställde varsin.

Dels var promenaden till honom rolig, men roligast av allt var när vi kom fram. Vi såg att husen där var konstruerade av Ankarstiftelen och när vi kom ännu närmre såg Jennifer att det ena av husen var det hon själv tillsammans med sin morfar samlat pengar till för sex år sen. Huset är uppkallat efter Devay, som sponsrade hela bygget. Och som om inte chock nog, så tillhörde huset den familj vi lärt känna i kyrkan och som bodde i kyrkan under tiden pastorn var i Bogota.